Ingvor Carlsson

Förskollärare och Dockpedagog – Skövde

 

I skolmiljön hade jag svårigheter att tyda läs-koderna och istället för att misslyckas totalt lärde jag mig att lyssna på tonfall och uttryck från andra människor via hörseln. Därför lärde jag mig det som förmedlades utantill men jag lärde mig inte att skriva och läsa. Ofta satt jag ensam i ett hörn av klassrummet och ägnade mig åt att måla, rita och titta ut genom fönstret. Min lärare hade andra barn att lära och eftersom jag var tyst, försiktig och inte verkade intresserad så tappades jag bort. Där utvecklades min kreativitet, min förmåga att fantisera och mitt intresse för bilder. Min dåvarande fröken sa att jag var dum, och obildbar.

 

Hemma förmedlades mycket av mina kunskaper via mängder av teveprogram som riktades till barn. Tillsammans med min far tittade vi på samhällsprogram, nyheter och han läste och förklarade dess innehåll. Pappa berättade också att han i sin ungdom varit engagerad i teatergrupper och han erbjöd mig olika barnprogram som innehöll föreställningar inom teater, dans och musik. Dessa fascinerade mig och fångade mitt intresse. Jag upptäckte människor på scenen som gestaltade djur och deras röstlägen förändrades och skapade spänning, magi och väckte min fantasi. I barnprogrammens värld hittade jag Humle och Dumle, Staffan Westerberg och hans Lillstrumpa och Syster Yster, Storpottäten och alla de andra.

 

I den nya skolan fanns det människor som med stor strävan hjälpte mig lösa läs-koden. Som 12 åring läste jag min första egna bok den hete Kackel Spektakel boken skriven av Lennart Hellsing. Jag fortsatte att titta på teven och fick genom den ryska folksagor och upplevde via dessa både marionetteater, skuggteater senare klassikern med Grodan Boll och Kalle Stropp. Detta i kombination med att min farmor läste sagor genom att ge mig den muntliga sagoskatten fick mig att utveckla ett intresse för berättandet. I samband med berättandet satt vi ofta och ritade de olika figurerna tillsammans jag och farmor. Dessa figurer använde jag sedan i mina lekar – de var på ett sätt min barndoms konkreta material.

 

På jobbet tog jag vara på mina egna erfarenheter och bestämde mig för att bli en samlare av konkreta material. Jag samlade på mig mängder av olika föremål som placerades i påsar av diverse slag. Där samlades klassiska sagor och mycket annat som användes i samlingar tillsammans med barn. Genom diverse utbildningar har de sedan förändrats och fått tydliga användningsområden med olika syften. Numera finns uttalspåsar, språk och matematiklekar där begrepp synliggörs och naturligtvis också sagorna. Dessa använder jag tillsammans med barnen för att förstärka de ord jag använder via den muntliga traditionen. Syftet för mig har alltid varit att ge barn språkfärdigheter. Det är för mig en viktig del av mitt pedagogiska arbete. 

 

Barns möte med språket är en betydelsebärande

faktor. Genom språket lär vi av varandra och vi får

erfara estetik, musik och kulturella uttryck.

Tillsammans är vi alla värdefulla för barnen och

vi behöver synliggöra vårt arbete i alla estetiska

professioner. 

 

Nästa gång skriver jag om mötet med de

pedagogiska dockorna. 

 

Ingvor Carlsson.